tisdag 18 december 2012

Sömnbrist och att råka halka på tangentbordet

Efter en tid med ihållande sömnbrist händer alltid samma sak för mig. Jeansen krymper en storlek i midjan och jag råkar slinta på tangentbordet. :)

Att somna först vid 01 och vakna 03 utan att kunna somna om är inget jag kan rekommendera (men jag föredrar det före att somna först framåt 05.30-tiden, vilket var fallet under många år och inte funkar särskilt bra när övriga familjen stiger upp 06). Har tyvärr fått lära mig att leva med sömnbrist och vant mig såpass att jag klarar det i ett par dagar. Men när sömnen uteblir nästan helt i längre perioder är det olidligt. Både fysiskt och mentalt.

En längre tids sömnbrist är ren tortyr.

Hela kroppen skakar av utmattning. Hungern och sötsuget slår till med full kraft (och då är det extra viktigt att det finns "bra" mat-/snacksalternativ till chips hemma, annars är risken överhängande att jag snor barnens leftovers från fredagsmyset). Hjärnan blir trögare än vanligt. Psyket påverkas och både draken, tvången och tårarna kommer lättare.

Att ha ett lite större midjemått periodvis har jag också lärt mig att acceptera och leva med. Garderoben har numer jeans i två storlekar.

Men sömnbristen gör också det lättare att halka.

Idag råkade jag, som av en händelse, halka på tangentbordet just som jag kikade på ett par nyinkomna jeans jag spanat in en längre tid. Plötsligt sa det bara klick. Utan att jag riktigt vet hur det gick till.

Hoppsan. 

Vad jag halkade på?

Jo, ett par jeans från Vicolo (Provrummet). Ett prisvärt alternativ till Please-jeansen. Ordinarie pris är 1099 kr men som prenumerant fick jag 200 kr i VIP-rabatt så här innan jul.

Rabatten fungerade som isfläck. Utan den hade jag definitivt inte halkat.

Då jag ju pendlar i storlek köper jag i princip aldrig dyra jeans. Eller. Inte längre. Har nämligen två par krympta dyra märkesjeans i garderoben som inte blivit använda (även om de var inhandlade på superrea). Så jag handlar oftast jeans på HM, Gina Tricot eller ärver av syster. :)

Eftersom att vi under ett par år hade det lite knapert ekonomiskt efter att jag insjuknat och maken just startat sitt företag, och jag samtidigt haft ett intresse för mode, har jag försökt göra det till en sport att handla prisvärt. Jag är bra på att jaga reor och handlar bara dyra märken om det är super-rea. Ytterst sällan halkar jag på saker som är tokdyra. Maken och jag är heller inte särskilt märkesintresserade och försöker undvika märkeshets, både för oss själva och våra barn (vi är nog lite familjen tvärtom, vägrar ofta att handla en del märken och köper prisvärt av ren princip även om vi nu skulle ha råd). Det är därför jag älskar Provrummet. De har oerhört prisvärda kläder (av bra kvalitet), allra helst under reorna.

Har också lärt mig mycket om inköp och vikten av att spara av maken. Så för mig är det en sport att göra bra kap. Och fråga mig om jag verkligen behöver det. Eller bara vill ha. Lärt mig skillnaden mellan de två.

Idag blev det dock "vill ha" och lite dyrare än vanligt (även med 200 kr rabatt).

Nu återstår bara att se om maken tycker att det var en bra idé att halka (men han brukar sällan ha något att invända då jag inte är någon slösa). Och ifall jeansen passar. Inte helt lätt att handla jeans på nätet (så vilken tur att jag råkade halka två gånger, på två olika storlekar...) Så det finns en överhängande risk att de får åka tillbaka. Eller möjligen komma med tomten.

Men oavsett vilket så fick jag lite glädje och energi en liten stund när livet kändes lite motigt. Att halka på tangentbordet fungerar som placebo för mig. Men det är dyr medicin och inget jag rekommenderar. :)




(foto: Vicolo Jeans, Provrummet.se)








Inga kommentarer: