Lycka, längtan och julstämning

Lycka är att:

1. Julstämningen äntligen börjar lägga sig i huset efter en vecka där maken inte haft en minut över och inget blev riktigt som planerat.

2. Granen äntligen är på plats. Efter ett antal kompromisser och betydligt senare än planerat. Vill familjen ha röda kulor (istället för mina dyra vita- & silverglittriga) blir det blinkande lampor i Piff-och-Puff-stil. Så det så. :)

3. Det till slut blev glutenfria pepparkakor med kristyr.

4. Huset äntligen är så pass vamt och skönt att man kan gå i bikini inomhus. Den nya isoleringen är  på plats efter ett par dagars bygg-/renoveringskaos. Tyvärr vill maken sänka värmen. 25,6 grader överensstämmer visst inte med hans uppfattning om en ideal inomhustemperatur.

5. Huset doftar ljuvligt av makens LCHF-Jansson (rättika, kokosgrädde) och att vi (läs maken) lyckats börja beta av den långa to-do-listan inför morgondagen (maken min lagar en stor del av maten inför julafton då han är släktens favoritkock).

6. Nästan alla klappar nu är inhandlade (främst av maken) och att barnen för första gången - lyckligt - fick gå runt själva en stund i det stora shoppingcentrumet och handla klappar till mamma, pappa och moster.

7. Maken fick tag i en snöslunga förra året (den är redan värd pengarna med råge då vi har en lång uppfart utanför huset som är nästintill omöjlig att hålla skottad annars). Och att barnen har gjort en liten snowracerbacke på baksidan.

8. Vi lyckats få till en LCHF-variant av Rocky Road (endast nötter och choklad) och en lite mindre sockerstinn till barnen (utan Dumle). Snabbt, enkelt, gott. Minimal energiinsats och maximalt gott.

9. Längta efter sin syster/moster så att det gör ont i hjärtat. Att hon kommer hit i morgon och stannar ett par dagar så att vi får rå om varandra ordentligt. Mysa. Spela spel. Prata. Skratta. Leka. Fika. Dricka lite vin. Nu bor hon ju inte på månen utan bara i stan, ett par mil härfrån, men jag träffar henne inte alls lika ofta som jag skulle vilja eftersom att jag varken har tillräckligt med energi eller kan ta mig till stan själv (men vi pratar i telefon eller messar nästan dagligen). Allra helst skulle jag vilja bo granne med syster. Precis som vi gjorde med svägerskan, svågern och kusinerna ett par år. Ren lycka att ha så nära till släktingarna. Min dröm är att bo i en Bullerby-gård med syster och mina käraste vänner så att jag lättare ska kunna träffa de jag älskar allra mest. Får se om jag framöver lyckas få syster att också tycka att det är en bra idé.

10. Krypa ner i rena, nybäddade och tokskrynkliga lakan (det enda som stryks i detta hus är makens jobbskjortor, stryka var en av de första sakerna vi prioriterade bort). Bädda rent är en av de saker jag har mycket svårt att göra och därför sker det allför sällan. En säng klarar jag i bästa fall, aldrig alla fyra, maken får sköta den biten av hushållsarbetet också. Men igår lyckades jag bädda min egen säng. Det är stort.

11. Jag har så många fantastiska vänner, både mina vänner IRL och drakarna (en lite grupp av ME-systrar). :)  Som messar, ringer, stöttar och erbjuder hjälp när det kör ihop sig. Som finns där både emotionellt och praktiskt. Vad skulle jag göra utan er?

12. Dottern sitter bredvid mig och julpysslar. Att vi har så oerhört mysigt ihop, även om jag inte orkar delta i pysslandet så mycket som jag önskar.


Lyckan, acceptansen och tacksamheten är tillbaka. Det gick rätt snabbt. Ett par timmar med julmusik, tårar och blundande i soffan gjorde susen.

Då gör det inte så mycket att maken fick ta över hela ansvaret för pepparkaksbaket då mina krafter tog tvärslut mitt i bakandet och att jag var tvungen att omedelbart lägga mig ner raklång (och resten av kvällen).
Då gör det inte så mycket att granen i år blev av plast och att vi fick kompromissa om dess utseende.
Då gör det inte så mycket att kameran min fått fnatt och tycker att alla bilder ska vara suddiga.
Då gör det inte så mycket att min energi inte räcker mer än någon enstaka timme i sträck och att värken berättar för mig när det är dags att lägga mig ner och ta en paus (vilket är rätt ofta).
Då gör det inte så mycket att nervvärken i ansiktet börjat poppa upp igen eller att jag lyckats klämma läppen på en bit LCHF-Rocky Road och nu har en liten fläskläpp (don't ask...). :)

Önskar er en God Jul och hoppas att ni får en lugn, skön helg tillsammans med era kära och att ni får möjlighet att samla kraft, glädje och skedar!

Kram till er alla!

 

 

 

 

"Hur vete gör dig fet och skadar din hälsa"

I somras läste jag äntligen boken "Brödberoende - hur vetet gör dig fet och skadar din hälsa" av Dr William Davis. Boken hade legat på vänt en längre tid på mitt nattduksbord (har alldeles för många böcker jag vill läsa!).

Dr Davis är en amerikansk hjärtläkare som framgångsrikt har behandlat tusentals patienter med (eller i riskzonen för) hjärtsjukdom genom att utesluta vete ur kosten. Hans slutsats är att det inte är fett som gör oss sjuka och feta, utan vete. Som LCHF:are sedan 2006 var budskapet kanske inga större nyheter för mig men ändå intressant och till viss del skrämmande läsning, att se svart på vitt hur mycket oreda vete kan ställa till med för oss och våra kroppar.

Nyligen var Dr Davis med i Dr Oz TV-show och talade om dagens genmodifierade dvärgvete, hur det skiljer sig från det vete våra mor- och farföräldrar åt under deras uppväxt och hur det påverkar kroppen negativt. Dagens vete har helt andra egenskaper än de våra förfäder åt. Av ekonomiska skäl har man genmodifierat vetet så att det  ger större avkastning (och dessutom är det nya vetet helt beroende av konstgödsel för att växa).


Lite fakta ur boken:

* I vete finns proteiner, sk gliadiner, vilka stimulerar hjärnans belöningscentrum och får oss att överäta.  Vete är beroendeframkallande och får oss att äta mer (ffa veteprodukter) och således gå upp i vikt.

* Vete leder också till högt blodsocker, som i sin tur resulterar i högt insulin och leder till bl a övervikt (även fullkornsprodukter leder till skyhöga blodsocker-/insulinvärden hos många av oss).

* Dagens vete skapar också inflammationer och autoimmuna sjukdomar (reumatism, diabetes, hjärtsjukdom, cancer, benskörhet, grå starr, rynkor, problemhy, ulcerös kolit, mm, mm).

* Dr Davis menar att det förutom vanlig celiaki (glutenintolerans) också finns glutenöverkänslighet som kan vara minst lika farligt för hälsan som ren celiaki då det ofta leder till autoimmuna sjukdomar och inflammationer (detta faktum börjar bli allt mer allmänt accepterat). Vissa vanliga symtom som man ofta inte ens kopplar samman med gluten kan ha ett samband med vete (migrän, infertilitet, hudproblem, allergier, kronisk trötthet, värk, neurologiska symtom, mm). Barn med diabetes typ 1 bör enligt Dr Davis t ex kontrolleras för celiaki/glutenöverkänslighet, då många av dem är känsliga för gluten och familjerna bör överväga att utesluta vete ur kosten.

* Enligt Dr Davis stör vete även ph-balansen i kroppen. Spannmål (t ex vete) står för 38% av syrabelastningen för en genomsnittsamerikan, vilket gör att kroppen blir försurad och mer mottaglig för sjukdom.

* Dr Davis menar att man genom att endast eliminera vetet ur kosten kan minska sjukdomsrisker och bota många vanliga hälsoproblem, stora som små. Man går ner i vikt, sänker blodtrycket, "botar" diabetes typ 2, lindrar autoimmuna sjukdomar och inflammationer, mm.



Boken är välunderbyggd med vetenskapliga referenser till alla påståenden.

Ett kontroversiellt budskap i boken är att även fullkornsprodukter är lika illa för hälsan. Dr Davis jämför det med cigaretter med och utan filter. Bara för att något är lite mindre skadligt betyder inte nödvändigtvis att det är bra. Han hävdar också att fullkornsprodukter ofta höjer blodsockret MER än vad en chokladkaka (bars) gör. Dr Oz har ju i många år rekommenderat fullkorn och ville därför testa påståendet. Tre av de fem testpersonernas blodsocker gick upp betydligt mer av fullkornsbrödet än chokladbars. Blodsockret blev t o m dubbelt så högt (!). Detta chokade både Dr Oz och hans publik.

Här kan du se inslaget i Dr Oz show.

Själv har jag inte ätit vete sedan 2006 och min man och son äter också helt glutenfritt/LCHF sedan många år tillbaka. Endast dottern äter vete, men relativt sällan hemma. Vi försöker hitta alternativ till gluten/vete, t ex baka med mandel- eller kokosnötsmjöl och hellre laga potatis/ris än pasta till barnen. Personligen ser jag inga skäl till att äta vete alls. All näring jag behöver finner jag i andra typer av livsmedel (ägg är f ö ett extremt näringstätt livsmedel, innehåller allt man behöver förutom c-vitamin!).

Kan varmt rekommendera boken "Brödberoende" ("Wheat Belly" på engelska).

 

Varför LCHF/Paleo?

Många undrar varför jag envisas med att äta LCHF/Paleo, eller varför jag är så tråkigt strikt och aldrig kan "unna mig" något gott. :)

Så här tänker jag: 

IBS
Ända sedan jag var barn har jag haft ont i magen så gott som dagligen. Kolikkramper, uppsvullen så att jag såg höggravid ut, svimmade av smärtan, spenderade dagligen många timmar på toaletten, kallsvettig, magkatarr... listan på symtom goes on. Ja, ni förstår kanske. Det blev åtskilliga läkarbesök genom åren. Trots det hittade de aldrig något "fel". I många år åt jag helt mjölkfritt, trots att det inte hjälpte. Försökte hitta vad det var exakt som gjorde att jag ibland helt akut fick så fruktansvärt ont i magen. Men hittade aldrig en röd tråd. Det som ena gången gick bra, gick inte alls nästa gång.

Fick tillslut diagnosen IBS och jag har under åren testat alla mediciner, hypnos, fibertillskott, hälsokostpreparat etc som finns på marknaden. Gått i IBS-skola på Ersta sjukhus. Ingenting fungerade. Ingenting alls. Förrän min mammagruppsvän sa åt mig på skarpen att jag borde överväga att sluta med socker och mjöl.

Herregud. Inte äta socker? Vaddå? Får jag inte äta bröd, bullar, chips? Det kommer jag aldrig att vilja vara utan! Jag blev arg och provocerad.

Men. Oj så rätt hon hade.

Då det var som värst kunde jag emellanåt inte gå till skolan då jag "bodde på toaletten" eller öht inte kunde få på mig kläder, inte ens trosorna. :) Allt satt åt för hårt. T o m lakanet gjorde för ont. Många gånger under alla mina år på universitetet kunde jag inte ta mig dit, då jag inte klarade av bussresorna. Tur att det var så få föreläsningar och att jag kunde plugga hemma. :) Men när barnen föddes blev det akut. Akuta kolikkramper och två små barn i vagn funkar sådär tillsammans. Minst sagt.

Så. Till slut lyssnade jag på min vän.


Självläkning & sockerberoende
Hon gav mig böckerna "Den självläkande människan" av Sanna Ehdin och "Sockerbomben" av Bitten Jonsson.

Vaddå självläkande människa?

Det var för mig ett helt främmande begrepp. För mig som är uppvuxen med sjuksköterska till mor och som lärt mig att man tar piller från Apoteket om man blir sjuk, eller opererar sig, var det något helt nytt. Kan kroppen läka själv??

Bittens bok fick mig att inse att jag var/är allvarligt sockerberoende. En tuff insikt. Men som förklarade mycket.

Som varför jag alltid vräkte i mig mjölmat och socker och inte kunde sluta förrän påsen/fatet var tomt. Som varför jag aldrig kunde dricka vatten utan alltid drack saft eller Coca Cola (japp, fråga vem som helst av mina vänner...). Som varför jag aldrig kunde ta EN bulle. Som varför jag kunde gå som en dammsugare eller målsökande missil i köksskåpen efter mjölmat eller socker. Som varför jag - fler gånger än jag vill erkänna - bokstavligen tvingat pojkvänner att åka och handla Lantchips en tisdagkväll (eller må, ti, on, to, fre, lö, sö...) när suget slog till, jag behövde chips NU! Som varför jag när jag mådde som allra sämst när sonen föddes ändå gick uppför backen till ICA efter att han lämnat honom på förskolan på morgonen, bara för att handla Lantchips (flera påsar, så att de skulle räcka hela veckan - eftersom att jag kraschade efter promenaden och inte orkade gå mer än någon gång per vecka). Som varför jag älskade att baka bröd och bullar men att de aldrig räckte särskilt länge. Som varför jag hade å svårt att gå ner i vikt, trots salladsdieter, fettfritt och "tallriksmodellen" så mycket jag bara kunde, periodvis.

Alla bitar föll på plats.

GI eller LCHF?
I början valde jag att testa GI. Gick över till fullkorn, dinkel etc. Men det fungerade tyvärr inte alls. Jag bytte bara ut ett beroende mot ett annat. Bakade dinkelbröd och åt till frukost, lunch och middag. Det var ju så gott! Dessutom hade jag fortfarande nästan lika ont i magen.

Efter ett år med GI hade jag hittat Annika Dahlqvists blogg  och Kolhydrater i fokus och blev nyfiken. Och. Tillräckligt desperat (vilket var nyckeln, annars hade jag aldrig orkat förändra kosten så radikalt).

2006 började jag med LCHF. Redan efter ett par dagar märkte jag tydlig skillnad. Efter någon dryg vecka var jag symtomfri!

För första gången sedan jag var barn hade jag inte längre ont i magen!

Unna sig?
Har under åren testat mig fram till vad det är exakt som just jag reagerar på och inte. Tolererar t ex inte alls lika mycket avsteg som många andra. Jag kan inte "unna mig". Jag måste vara strikt. Tyvärr.

Första året inbillade jag mig att det var OK att äta LCHF i veckorna men och äta "bara liiite chips" på helgen. Bad idea. :) Det tog mig ett år att inse att chips var ett minne blott. Det tog mig ett tag att ställa om mitt "tänk" och lära mig att laga mat utan socker, mjöl, sötningsmedel, glutamat, potatis, ris, rotfrukter och frukt. Men. Det går. Och är superlätt. När man väl lärt sig. :)

Har sedan dess fallit dit ett par gånger och även gjort planerade avsteg. Har dock efter år av testande  insett att det faktiskt inte är någon bra idé för min del. Varje gång jag gör avsteg, planerat eller ej, faller jag direkt in i sockerberoendet igen. Magen pajjar, inom 10 min blossar alla IBS-symtom upp med full styrka. Jag får lättare tvång. Sömnen blir sämre. Och jag går upp i vikt (bara 3-5 kg, så inget att snacka om egentligen, men ändå). Det tar mig sedan flera veckor att komma in i strikt läge igen. Det tar mig veckor att få magen glad. Det tar mig veckor att komma in i jeansen.

Så. Inte värt att "unna mig". Tyvärr. Det kostar för mycket i form av kolikont i magen.Så numer tackar jag alltid nej till sådant jag inte tål. Även om det ser gott ut. :)


Hur äter jag? LCHF eller Paleo?
Idag inser jag att jag äter LCHF utan mejerier eller Paleo utan frukt. LCHF och Paleo (stenålderskost) har många gemensamma nämnare. Då jag inte vill äta mejerier ligger mitt fokus på fisk, skaldjur, lamm, vilt, kyckling, ägg, grönsaker, nötter, kokosfett och majonnäs. Försöker dra ner på fläsk (förutom Schweinshaxe, det måste jag äta ibland!). Smör använder jag på kvällarna då kokosfettet gör att jag tappar sömnen om jag äter det efter lunchtid  (det påverkar sköldkörteln och ämnesomsättningen och jag är extremt känslig). Väljer ekologiskt så mycket jag kan. Gröna drinkar till lunch varje dag.

Här kan du läsa om skillnaden mellan LCHF och Paleo.


Mellanmål då?
Mellanmål behöver jag inte alls längre. Maten mättar oerhört mycket längre än jag någonsin trott var möjligt. Kan nämna att barnen klarar en heldag på Legoland utan lunch, gnäll eller småätande när de ätit rejält med ägg och bacon till frukost. De står sig lätt till kvällen - om det behövs (sonen är glutenintolerant och det är ofta svårt att hitta bra mat på stan). När de däremot äter bröd eller flingor till frukost börjar de gnälla och bli sugna redan efter någon timme. Stor skillnad! Huge. :) (och givetvis ger vi dem lunch i vanliga fall, det var mest ett exempel på hur stor skillnad i mättnad olika typer av mat ger, att de vid enstaka tillfällen då vi inte hittat bra mat på stan klarat sig utan hunger tills dess att middagen serverades)

Till kvällsmys äter jag nötter, salami, skuren paprika eller emellanåt LCHF-våfflor eller liknande. Vid fest gör vi några LCHF-bakverk, som t ex Bounty som vi gjorde häromdagen, eller LCHF-chokladmousse.

Tyvärr måste jag vara försiktig med LCHF-bakverk då de emellanåt triggar mitt sug och jag lätt faller in i gamla ätmönster (typ hetsätning eller byter ut mat mot bakverk, även till frukost... inte en av de saker jag är mest stolt över direkt...)


Hälsovinster
Det är dock inte bara magen som är glad över min nya livsstil (kallar det inte diet, det är mitt nya sätt att leva).

Dessa oväntade fördelar har LCHF utan mejerier / Paleo utan frukt för mig:

- IBS helt symtomfri (plattare, gladare och pålitligare mage)
- bättre hy - renare, klarare, jämnare, slätare, fräschare, aldrig plitor/finnar
- kroppsformen mer kvinnlig (större bröst, mer midja, rundare höfter) trots samma vikt.
- celluliterna minskat rejält
- tappat ca 5 kg (hade ingen direkt övervikt att tala om men tappade de där "sista" kilona).
- sömnen bättre och mindre sömnbehov
- lindrar ångest och tvång
- inga blodsockerdippar
- inga humörsvängningar
- ingen eller mkt lindrad PMS
- lindrigare migrän och huvudvärk
- mycket lättare att koncentrera mig, bättre minne, mindre hjärndimma/hjärntrötthet
- piggare på kvällarna
- behöver inte längre gömma mig i stora tröjor eller knäppa upp jeansen efter halva dagen.
- LCHF/Paleo sägs läka inflammationer och eftersom att både IBS och ME tros ha inflammatoriska inslag känns det naturligt att äta på ett sätt som läker min kropp och inte gör mig sämre. Har flera autoimmuna sjukdomar i släkten och vill förebygga att jag själv "ärver" dem. Kosten spelar stor roll, kanske mer än våra gener... (se böcker av bl a Bruce Lipton, Bruce Fife, David Servan-Scheibner, William Davis)
- mitt immunförsvar har blivit avsevärt bättre, är t ex mer sällan förkyld och återhämtar mig snabbare. Mindre infektionskänslig än tidigare (även om jag ff är mer känslig än "normalt").
- har en kroniskt inflammerad sköldkörtel som mår bäst av att jag inte äter vete.
- har säkert glömt nåt här... :)


Periodisk fasta
Sedan i våras kör jag emellanåt även med periodisk fasta, sk intermittent fasting (PF). Har under åren märkt att jag mått som bäst då jag äter mer sällan. Eftersom att jag inte längre är lika hungrig klarar jag mig lätt på ett eller två mål mat om dagen. Min mage är nämligen som allra gladast om den inte får mat i sig hela tiden. Den gillar när den är tom en längre tid. får vara ifred.

Under perioder har jag, omedvetet, kört periodisk fasta och i våras började jag läsa om begreppet och insåg att forskningen numer visar att periodisk fasta kan vara riktigt bra för kroppen, tvärtemot vad man tidigare trott. Allt fler atleter kör numer också med PF och märker att det går alldeles utmärkt, om inte ännu bättre, att träna med periodisk fasta. Periodisk fasta efterliknar stenåldersmänniskans sätt att äta, dvs periodvis brist på mat och lämpar sig endast om man äter Paleo eller LCHF (annars håller man sig bl a inte mätt så pass länge som det behövs).

Berättar mer om PF i ett kommande inlägg.

(Kostdoktorn har bra länkar till många braLCHF/Paleo-bloggar)

foto; några av de otaliga LCHF-kokböcker vi ofta använder hemma plus de böcker som startade min kostresa (fast i nyupplagor) - Sanna Ehdin och Bitten Jonsson.  På önskelistan just nu står Annika Rognebys kommande LCHF-bakbok! :)

LCHF-bounty

Lycka kan vara LCHF-bounty i miniformat och att se en Beck-film tillsammans med make och barnen. Att helg väntar, att maken är hemma och att kraschen tycks ha lättat något, trots "vabbande" av sjuk dotter ett par dagar. Att dottern och jag haft en mysdag med mycket prat om stort och smått, livet, känslor, vänskap och allt det där. Att vi äntligen knutit an till varandra ordentligt (min man var ju tyvärr både mamma och pappa i många år och den båda barnen anknöt till). Inser dock att vi nu har sett alla Beck-filmer på Viasat on demand så till nästa vecka måste vi hitta en ny filmserie som passar oss alla. :)

LCHF-bountyn var riktigt god även för oss som inte alls gillar kokossmak. Vilket jag inte väntat mig. Mättande och triggade inte mitt sötsug (är extremt sockerberoende och triggas mycket lätt). 1/3 mörk chokladruta per kula och 1/2 tsk honung på 35 kulor (drog ned på mängden honung i receptet). 

Receptet kommer från från Anna Halléns bok "LCHF för familjen", jag gjorde dock några små ändringar (se nedan). 

För mig som är grymt sockertokig och har svårt att begränsa mig räckte det med ett par, tre stycken. Sen blev jag proppmätt. Riktigt proppmätt. Vilket inte händer ofta när jag äter "godis", vet alla som känner mig...

Träffade btw min äldsta barndomsvän förra helgen och hon påminde mig om hur vansinnigt illa jag åt förr. Drack alltid saft eller cola till allt, snabbmakaroner och ketchup var standardmiddagen. Eller mackor till frukost/lunch/middag. Chips flera ggr i veckan. Gärna en tisdag förmiddag. Eller. Helst varje dag. Fettfritt. Margarin. Pulverpotatismos. Gärna två påsar Pågens kanelgifflar på en gång. Alltid halv- eller helfabrikat. Aldrig kunde jag ta en bulle. Åt tills inget fanns kvar. Kunde inte laga mat då jag träffade min man (som tur är är han en fantastisk amatörkock och han har lärt mig allt jag kan om att laga mat från grunden och med bra råvaror).  Jösses. Är den personen hon talade om verkligen jag? Jag har förändrats enormt. Mina smaklökar likaså. Är så tacksam över att min mammagruppsvän sa åt mig att ta bort sockret 2005 när hon såg hur ont i magen jag hade hela tiden. I början tyckte jag dock att hon var skvatt galen. Men sen förstod jag att hon hade rätt. Svårt som sjutton men så värt det. För min del...  :) Lycka är att inte ha ont i magen varje dag.

(foto; Vi får kanske öva lite på att göra dem snyggare till nästa gång? :) )


20 st
 2,5 dl fet kokosmjölk
1 + 2 dl kokosflingor
1 dl kokosfett (jag tog smör istället då jag tappar sömnen om jag äter kokosfett på kvällen och jag inte tänkte äta dessa på förmiddagarna...)
1 krm äkta vaniljpulver
0,5 krm salt (jag tog nog 1 krm)
1 msk honung (jag tog 1/2 tsk)
100 g mörk choklad (minst 70%, gärna 85% om du är sockerberoende och triggas lätt)
lite flingsalt (la jag till då jag älskar salt på mörk choklad)

Koka upp kokosmjölk, 1 dl kokosflingor, vaniljpulver o salt. Koka 15 min. Låt svalna lite. Rör ner 2 dl kokosflingor och honungen. Kyl ett par timmar eller över natten.

Forma små kulor eller större "bars" (jag gillar inte kokos så jag gjorde dem små = mindre kokossmak). Jag fick 35 kulor. Smält chokladen i vattenbad (jag tillsatte lite smör för att få den mer lättflytande). Rulla kulorna i chokladen. Lägg på bakplåtspapper. Strö över flingsalt. Låt stelna i kyl eller frys. Ät.

Att få nog och gå sin egen väg

Efter att i många år levt som om jag vore utbränd, och gjort allt "rätt" (dvs motionerat så mkt jag kunnat, gått i terapi, tagit medicinerna jag fått rekommenderat, osv) fick vi tillslut nog. All motion gjorde mig bara sämre. Kraftigt sämre. Medicinerna likaså. Droppen var när jag kände igen mig i karaktärerna i "Gökboet".  Bara satt och gungade fram och tillbaka i fåtöljen, kände mig på väg att bli galen.  Familjen sa åt mig att slänga pillrena (som vid en punkt var uppe i 9 st/dag).

Mina anhöriga tog mig till en vän som var expert på stressjukdomar. Fick inofficiell utredning och de konstaterade att jag inte alls var utbränd. Utan hade ME/CFS.

Där började det vända.

Av dem fick jag rådet att ALDRIG pressa mig. Att det gör sjukdomen värre. Inte bättre. Att man mkt sällan blir frisk. Men att de enda som blivit det, ofta gått till alternativmedicinen.

Men.

Det kunde de inte säga officiellt. Så jag fick inga papper på detta. Bara rekommendationer på vad jag skulle och inte göra. Jag letade upp en professor som specialiserat sig på ME/CFS och gick till honom privat. Hans utredning konstaterade också att jag har ME/CFS.

Detta var ca 8 år efter mitt insjuknande.

Jag var inte galen. Jag inbillade mig inte. Jag har ME/CFS. Precis det som vi trott, redan 8 år tidigare...

Istället för stavgångspromenaderna och att ta i, började jag lyssna på kroppen. Även om det var svårt. Både som duktig flicka, idrottare och efter att i 8 år ha hört att jag INTE ska lyssna på kroppen utan göra tvärtemot. Men sakta började försämringen plana ut.

Började leta på internet. Hittade ME-föreningen. ME-böcker. Om nu <4% blir friska, hur gör jag för att bli en av dem?

Hittade en röd tråd i berättelserna. Alternativmedicin. Samma sak som professorn och stressexperten sagt till mig. Kinesiologi. Hur hittar man en sådan? På forumet fick jag kontakt med en kille som haft ME och som nu var nästintill frisk. Hans kinesiolog rekommenderade den bästa i Stockholm. Dit skulle jag.

I början försökte jag ta mig in till stan själv, men det gick tyvärr inte bra. Jag kollapsade alltid på väg hem. Efter ett par gånger insåg vi att jag behöver skjuts. Jag kan varken köra bil eller åka kommunalt själv. Tar mig i bästa fall in till stan. Men. Inte hem. Såg därför till att jag numer får skjuts av min mamma eller en väninna (som också går till samma kinesiolog).

I samma veva börjar en av mina bästa vänner utbilda sig till kraniosakralterapeut och ville öva på mig. I början var jag (och ffa min familj) MYCKET skeptisk. Det lät som healing, vilket min vetenskapliga hjärna inte trodde på. Men va tusan, jag har ju inget att förlora och lät henne öva. Döm om min förvåning när jag märker att det faktiskt verkar funka!

Sedan ca 5 år tillbaka får jag 1-2 behandlingar per månad och kan inte vara utan dem. De har räddat mig otaliga gånger. Väninnan kommer hem till mig för att behandla mig, då jag ju inte tar mig iväg själv. Hon kommer också akut många gånger. Då jag kraschar.

Genom en väninna börjar jag också lägga om kosten. Har haft svår IBS sedan tonåren och den har förvärrats sedan jag fick barn. I ren desperation går jag över till GI.

Jag. GI? Som är kolhydratoman?! Smörgåsar till frukost, lunch och middag. Om jag inte äter makaroner med ketchup förstås. Eller äter chips. Lagad mat var jag inte bra på. Ibland kunde jag dock variera mig med tortellini med ketchup. Eller t o m köttfärssås. Chips och kanelgifflar var min stora last. Och så saften förstås. Till alla måltider. Bobs blandsaft. Så gott!

Nu skulle jag alltså vara utan allt detta? Är hon galen?? Efter ngt år på GI märker jag en liten förbättring, men inte total. När jag snubblar in på en LCHF-sajt, var jag tillräckligt desperat för att testa. Hade inget val. Inga mediciner fungerade, inte fibrer, inte IBS-skolan på Ersta, ingenting.

Döm om min förvåning när jag efter bara ett par dagar mådde nästan helt bra i magen!? Vad är detta? Varför fungerar det? Nu börjar jag läsa på om kost och hälsa. Och har inte slutat sedan dess....



(foto; syster 2012)