torsdag 25 oktober 2012

Hur mkt energi krävs för att duscha?

Som frisk tänker man inte på när man gör saker. Man bara gör. Med ME måste du prioritera minsta kraftansträning.

Varje dag. Välja. Ofta räcker inte energin till fler saker.

Ska jag duscha idag eller äta frukost?
Hämta posten eller hänga en tvätt?
Ringa en vän eller förhöra barnen på läxorna?
Laga mat eller natta barnen?
Åka till doktorn eller gå på den där middagen på lördag?

Gör jag det ena kan jag inte alltid göra det andra. Beror på dagsformen men jag måste välja stenhårt varje dag.  Ska jag åka till husläkaren denna vecka behöver jag spendera minst veckan före och efter i sängen. Helt. Utan att delta i familjen eller göra ngt annat. Alls. Läkarbesök orkar jag med max ett per kvartal. Nu undviker jag i och för sig läkare men hit räknar jag också kinesiolog, tandläkare, koll av brösten, osv. Att ta barnen till läkaren är inte ett alternativ. Det klarar jag helt enkelt inte. Nu undviker vi läkarbesök även men barnen men ibland kan det ju bli akut, som brutna armar t ex. Min man (eller min mor) tar barnen till doktorn vid dessa tillfällen.

Väljer jag en måste jag välja bort en annan. Alltid dessa val.

Som att duscha. Idag vet jag exakt hur mkt kraft som går åt. Det jag aldrig tidigare tänkt på.

Bara det att stå upp, relativt stilla, i flera minuter. Tar kraft när man har mjölksyra i benen och de viker sig under en. Eller när man får yrsel av att stå upp och stilla.
Att lyfta armarna över huvudet kräver stor kraft.
Att sen hålla dem över huvudet för att schamponera håret tar än mer kraft.
Att tvåla in kroppen.
Böja sig ner.
Röra armarna.
Skölja ur håret.
För att inte tala om att raka benen.

Ibland får jag prioritera bort dusch. Jag lägger hellre tiden på att kunna äta eller försöka tala med barnen när de kommer hem från skolan. Ibland kan jag duscha men får välja bort hårtvätt eller att raka benen. Krafterna räcker nämligen inte till allt. Då väljer jag att bli ren före att bli slät om benen...

Smink är och har alltid varit en av mina hobbies. Smink är placebo för mig. Smink är viktigt för mig. Smink är glädje. Smink är som att måla en tavla. Under alla år har jag försökt att prioritera att duscha, klä på mig och sminka mig eftersom att det ger mig energi, självkänsla och glädje. Smink gör att jag känner mig levande, friskare och som "mig själv". Smink är min medicin. Därför blir sorgen större de dagar då jag inte klarar av att ens sätta på lite krämrouge på kinderna. De dagar då jag ser lika sjuk ut som jag känner mig.

Inget är så underbart som en dusch när man varit utan en längre tid. Att känna sig ren. Lukta gott. Idag njuter jag av duschen. Den som jag bara tagit för givet tidigare.

Idag är jag tacksam varje gång jag kan duscha. Även om jag fått välja bort något annat.






Ovan; min duschpall. Osexig men ovärderlig när jag inte har kraft att stå upp i duschen...

Inga kommentarer: