måndag 21 januari 2013

Lycka, tårar och att bli luftad

Lycka kan vara: 

1. När dottern äntligen ber om att få äta bacon. Då vet vi att hon är helt frisk. Att se henne må bra och vara sitt vanliga jag igen, efter två dygn med hög feber, gör mitt hjärta lyckligt. Inget är så tufft som att se dem man älskar sjuka.

2. Att efter tio dagar inomhus äntligen ha blivit luftad. Maken tog igår med mig på en sightseeingbiltur och en kort sväng i det stora shoppingcentret. Behöver en clutch till "Askungedagen" som väntar om ett par veckor och har inte haft möjlighet att ta mig ut för att leta. När jag väl är ute "på stan" är jag som en målsökande missil. Vet exakt vart jag vill gå. Eftersom att krafterna är begränsade och lätt tar tvärslut måste jag planera energin i detalj och se till att krafterna räcker. Två, tre korta butiksstopp är det jag klarar av. Max. Inne på Glitter hittade jag direkt två (prisvärda) kuvertväskor som fick följa med hem. Det fick även en större hårprydnad göra. Vilken clutch som får stanna vet jag dock först när jag hittat rätt klänning. Har provat sex olika klänningar men hittills verkar inte några vara sydda med en 40+/skenhöggravid/kortaben-kropp i åtanke. En klänning är klart godkänd men har inte bestämt mig än och väntar in ytterligare ett par. Har inte gett upp än. Någonstans därute finns den, klänningen som ska förvandla mig till Askungen för ett par timmar. Klänningen som ska få mig att leva.

3. Att anka är så gott att vi mer än gärna ätit det tre dagar i rad.

4. Att vi numer alltid har en 5 l-dunk med kolloidalt silver i skåpet. Bra att ha i dessa dagar.

5. Ett telefonsamtal med en kär vän. En vän som får mitt hjärta att le. Som fyller på mitt skedförråd.




(foto; kanske blir det några av dessa som får äran att hjälpa  mig att leka Askungen om ett par veckor? Klänning Little Mistress/Nelly, väska och hårprydnad Glitter)


Dagens uppgift är att fokusera på det som är bra. Det som kan få min själ att gråta lite mindre. I helgen sköljde nämligen sorgen över mig. Saknaden. Över att inte kunna göra det jag önskar i den utsträckning jag vill.  Över att hela tiden behöva vänta i veckor eller månader för att få känna livet i mig ett par timmar. Saknaden över mitt sociala liv. Vännerna. Träningen. Frisk luft. Sammanhang. Meningsfullhet. Frihet. Självständighet. Saknaden över att själv kunna påverka mina dagar, min tid, mina planer och min framtid. Saknaden över ett vanligt liv.

Kunde plötsligt inte värja mig.

När jag varit instängd i hemmet veckor i sträck, räknat dagarna till dess att jag skulle få komma ut för att träffa vänner och tillställningen ställdes in, gick luften ur mig häromdagen. Trots att jag är van vid att tvingas ställa in aktiviteter och accepterade det, på ett plan. Men det är som om mitt undermedvetna poppade upp och påminde mig om att jag inte är färdig med min utveckling. Att jag behöver jobba mer på min mentala styrka. Kanske var det vetskapen om att jag vet att det är tre veckor till nästa tillfälle till att "leka Askungen" ges. Tre veckor till av väntan. Tre veckor av ingenting. Och det faktum att det visade sig att vi inte lyckas få ihop ett nytt datum med tjejerna förrän om ca tre månader. Igen.

Tillslut stoppade maken in mig i bilen. Han vet vad jag behöver vid dessa tillfällen. En biltur gjorde susen för trasig själ.

Dags att borsta av mig. Torka tårarna. Och fokusera på dagens lista. Idag är alla friska och tillbaka på jobb och skola. Det är en bra start.


3 kommentarer:

ryskadockor sa...

Skönt att dottern är frisk nu!
Kramar om dig och sänder lite styrka och lite glädje! <3 <3 <3
Superfina saker du har hittat! :)
Älskar väskan!
Kramar! <3
//Lana

Anna-Karin sa...

Kram kram KRAM!! <3

Du kommer att bli ursnygg! Vad är det för "fel" på denna klänning? Vilken underbar färg. Avundas alltid de som kan ha ärmlöst, sååå snyggt.

Inget modeorakel så jag fick googla på clutch...:)

Kram igen,
Anna-Karin

5 varv i rondellen sa...

TACK! <3

Blev förtjust i både väskan och klänningen, bara en svullen mage som står i vägen för proportionerna. Men klänningen är det inget fel på! :)

Ärmlöst vet jag inte om jag egentligen "kan" ha, det var länge sedan jag hade välsvarvade armar (om någonsin?), men det orkar jag inte bry mig om. :)

Haha, va kul att ha fått bidra till ditt modeordförråd. :)

KRAM till er båda!