måndag 12 november 2012

Krasch

Krasch. Hur trevliga barnkalas än är borde jag vid det här laget veta att det är en dålig idé att åka iväg. Allra helst då kroppen redan innan kalaset är överansträngd och signalerar "lägg dig ner - nu!". Men ibland vill man så gärna komma iväg. Allra helst när en sockersöt 1-åring ska firas. Så jag tvingade mig in i duschen, satte på finkläderna, rejält med rouge och följde med. Ansträngde mig till fullo, varje sekund (sitta upprätt, le, lyssna, ställa/svara på frågor, inte falla ihop...). Och kraschade. Inte helt oväntat.

Tog tvärstopp i går kväll. Började med den krypande känslan i den uppvarvade kroppen som försökte ignorera faktum. Värken i varenda cell sköljde sen över hela mig. Muskler. Rygg. Huvud. Nacke. Lymfkörtlar. Taggtråd i halsen. Totalt utmattad & kraftlös. Extremt känslig för ljud & intryck. Lättirriterad. Tappar ord, koncentration & koordination.

Idag blev ingenting gjort. Varken disk, tvätt, matlagning eller läxläsning. Precis ingenting. Tacksam över att barnen är så pass stora att de numer kan fixa mat o/e mellis själva. Mamman har nämligen legat som en utvriden trasa i soffan precis hela dagen. Oduglig och mest i vägen för alla. Lite sorgsen, som alltid när kroppen är trasig. En känsla av värdelöshet infinner sig. Enda trösten är att jag vet att det troligen går över. Sorgsenheten stannar - som tur är - aldrig längre än ett par timmar. Kraschen brukar dock ta lite längre tid på sig. Men det går nog över även denna gång.
 
När är dock en annan fråga. 
Kanske i morgon. 
Kanske om ett par dagar. 
Kanske nästa vecka. 
Kanske om en månad. 

Siktar på om max ett par dagar. Nästan helg har vi nämligen ett nytt barnkalas. Ett viktigt sådant. Ett kalas jag inte kan boka av. :) Så.

Loggar ut en stund. Fram med "stör ej skedsamling pågår"-skylten.

Tillbaka snart.




4 kommentarer:

Mia sa...

Budar över ett gäng skedar. Massa kramar & kärlek. :-*

Anonym sa...

Känner så igen mig i just detta blogginlägg. Hittade din blogga för att du kommenterat i Malenamis blogg. Hoppas jag lyckas snubbla in igen och läsa mera.

Kram

Anonym sa...

Känner så igen mig i just detta blogginlägg. Hittade din blogga för att du kommenterat i Malenamis blogg. Hoppas jag lyckas snubbla in igen och läsa mera.

Kram

5 varv i rondellen sa...

Annika; Tack! Det gör mig dock ont att höra att du känner igen dig, krascher är verkligen inget jag önskar någon... Du är så välkommen tillbaka hit, när du vill! :)
Kram

Mia; Tack!
:-*