måndag 26 november 2012

Krasch på ingång

Nu är kraschen på väg och med den de gamla vanliga kännetecknen;

Knappa två timmars sömn och klarvaken resten av natten. Flera typer av vidrig huvudvärk på en och samma gång. Feber. Halsont. Ljudkänslig. Zombie. Mörbultad, matt och urvriden kropp. En hjärna som strejkar. Ord som kommer ut fel eller inte alls. Ögon som inte vill fokusera och gör ont när de rör sig. Yr. Fumlig. Långsam (tja, ni fattar kanske, ska inte tråka ut er med de andra sisådär 50 symtomen... :)  )

Idag är ljudet från grävmaskinen utanför allt annat än sövande. Snarare rejält plågsam. Måtte de vara färdiga snart. Eller kan de gräva tystare tro? :)

Har delegerat ut barnen till vänner nu på eftermiddagen. Orkar inte ha ljud omkring mig, fixa melllis/middag, eller allt det där andra som mammor ska och/eller brukar göra. Orkar inte ens ta mig in i IR-bastun, duschen eller pröva det nya ekosminket från UNE som ligger och bara väntar på att bli använt. Ligger under filten och stirrar i taket. Eller blundar och väntar. Tar en paus från allt. Drar ett gammalt täcke över mig, bokstavligen. Ett tag.

Förhoppningen för dagen är att orka fördriva tiden med en tv-serie eller två (men risken är stor att den ej går i uppfyllelse pga trasigt huvud och trasig hjärna). Hoppas även att kommande natt för med sig lite mer av John Blunds magi, det blir så mycket lättare att läka då.

Idag är jag tacksam över att det finns kokta ägg och tunt skuren salami i kylen. Att jag får huset tyst för mig själv ett par timmar extra. Känner också en enorm tacksamhet över att jag lyckades komma iväg i helgen. Och att jag har vänner som fortfarande bjuder in mig till fest, trots att jag oftast måste tacka nej. Lycka är att inte ha blivit bortglömd efter mer än ett decennium av avbokade middagar, bröllop, glöggfester, tjejmiddagar och födelsedagskalas.

Önskar som vanligt att kraschen går att snabbspola framåt. Har lärt mig att inte kämpa emot utan snabbt lyssna på kroppen. Vet att sannolikheten för att det går över fort blir större så. Förbereder mig på att kraschen ska välla in med full kraft. Och på att vänta. Igen.

Så.

Strax tillbaka. Hoppas jag. Tills dess:

All kärlek. Var rädda om er och njut av det lilla!



4 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle jag inte ha min stickning skulle jag gå under.

kram

Annika

5 varv i rondellen sa...

Åh underbart!

Själv virkar jag i perioder men har inte tålamod eller talang, än... :)

KRAM

ryskadockor sa...

Hoppas, hoppas att kraschen är inte långvarig och att du är snart "tillbaka"! Skönt att du har så förstående vänner och möjlighet att få vara ensam i tysthet och ta det lugnt!
Här är svaret på din fråga:
Jag beställde de från bodystore.com :)
De är riktigt goda! :)
kramar!

5 varv i rondellen sa...

Tack snälla! Och tack, typiskt att jag beställde en rejäl laddning från Bodystore igår, får lägga in en ny med puffarna. Det ser så gott ut! :)

KRAM