torsdag 8 november 2012

2 timmar

Lycka kan vara att ta sig igenom dagen utan några större missöden när man endast sovit knappa två timmar.

Så många missöden kan väl inte hända när man ligger i soffan hela dagarna, tänker ni kanske? :)

Oh jo. Att ha en eftermiddag och kväll utan att draken visat sig, är värt att glädjas över. Förr visade han sig alltid när sömnen lyste med sin frånvaro. Nu verkar han ha gått i tillfälligt ide. Underbart. Där kan han gärna stanna.

Sömnbristen var tyvärr inte självvald (hade ju varit betydligt roligare så). :) Utan jag var helt enkelt, som vanligt, bara klarvaken fram till strax efter 04. Pulsen skenade. Trots sömnhygien, meditation och tyska superdupervalerianapiller. Trots att jag var kolugn. Kroppen verkar inte riktigt förstå. Den hakar upp sig och fattar inte att det är natt. Den tycker att natten börjar först vid 05 och att jag ska vara som piggast mellan 21-02. Vilket ju inte riktigt fungerar när man har familj som lever efter normala jobb- och skoltider och går upp kl 06 varje dag.

Insomnin och den rubbade dygnsrytmen är ett par av ME-symtomen som jag inte kan rå på med varken mediciner eller terapi. Idag är jag dock inte längre stressad när jag är klarvaken. Mediterar. Vrider och vänder på mig. Accepterar. Dagdrömmer. Hoppas att jag får sova kommande natt istället.



För er som inte vet vem draken är kan jag berätta att han är jag när jag bryter ihop av utmattning inför barnen. När krafterna är totalt, helt slut och jag inte orkar varken sitta, stå, tala, lyssna,  tjata, fixa något, tål ljud eller allt annat som krävs i en familj. När jag bryter ihop och gråter. Inte för att jag är ledsen. Utan för att jag är totalt utmattad. Som att försöka springa marathon när man har influensa, magsjuka och är bakis. Typ. Draken som sprutar eld är jag när jag skriker eller gråter ut "jag orkar inte". Ett sätt för barnen att förstå vad som händer med mamma. Fick idén när jag läste Pija Lindenbaums bok "när Åkes mamma glömde bort" (och blev drake) för barnen när de var små.

Mamma är drake. Tyckte barnen att det var jättekul att berätta för sina kompisar. Ett par av dem har dock blivit rätt besvikna när de kommit hem till oss och sett att jag ser ut som en vanlig mamma. Att jag inte var en riktig drake. :)


Inga kommentarer: