Lycka, dygnsrytm och om tvång i SvD

Lycka är att:

1. Äntligen få små, små glimtar av min gamla vän kvällströtteten. Efter drygt 10 år med insomni och en totalhavererad dygnsrytm är det lycka att, om än inte varje dag, kunna (och vilja) gå och lägga sig i "normal" tid. Och att kunna ta sig upp ur sängen på morgnarna utan alltför stort besvär. Att äntligen kunna ta mig upp för att se till att barnen kommer iväg till skolan ordentligt. Att längta efter att gå och lägga sig igen efter ett decennium med vad som inte kan annat än liknas vid svår sängfobi är ren lycka. Har alltid varit morgonmänniska, älskat att sova och kanske, kanske är detta ett tecken på att det går åt rätt håll? Att jag läker? Måtte det fortsätta.

2. Efter en dryg månad med rejält stopp i handfatet äntligen kunna tvätta händerna och borsta tänderna igen utan att översvämningsrisken är överhängande och utan att det tar 15 min innan vattnet runnit undan. Lycka är en make som fixar äckligt stopp i handfatet.Och storstädar badrummet efteråt.

3. Ha en kär vän med magiska händer som kommer hem till mig och ger mig kraniosakralbehandling då jag behöver det som allra mest. Tjejsnack och behandling i ett. Lycka är att känna den numer välbekanta, läskigt obehagliga men samtidigt sköna känslan när cirkulationen och flödet kommer igång och spänningarna släpper. Trots att jag känner mig totalt blåslagen (som om någon slagit mig med en gummiklubba i bakhuvudet och hela ryggraden) och däckar efteråt. Vet numer att den mörbultade känslan betyder att behandlingen funkar och att kroppen jobbar på att läka. Värken lindras, energin och återhämtningen förbättras och hjärnan känns klarare. Allt lättar. Även om det tar lite tid. Ren lycka.

4. Istället för att fira alla hjärtans-dag med blommor, choklad eller andra traditionella presenter (vi har aldrig firat alla <3-ans dag)  klickat hem en - förvisso helt onödig - kofta som bad om att få bo hos mig. Är en sucker för koftor. Har hela garderoben proppfull men begäret efter koftor är fortfarande lika starkt. Koftor är mitt absoluta favoritplagg. Kan inte stå emot. Kan inte få för många. :) 

5. Kanske ha hittat en ny, effektiv naturlig deo. Utan aluminium, alkohol och annat skräp. I byns lilla ekologiska affär fann vi Maria Åkerberg/Dermanords saltdeospray där bikarbonat och grapefruktkärnextrakt står för deoeffekten. Då jag spenderat dagarna i soffhörnet har jag ännu inte utsatt den för särskilt tuffa utmaningar men hittills uppfyller den mina förväntningar och högt ställda krav på en deo.

6. Hitta en t-shirt vars budskap talade till mig. "Don't believe everything you think". Med den texten var den ju bara tvungen att få flytta hem till mig. Ett budskap jag och mina tvång kan behöva påminnas om. Dessutom tyckte jag att det kunde vara lite kul då min omgivning ju känner till mina tvång och vi ofta skojar om dem.



Apropå tvång.

Under veckan har SvD/Idagsidan haft en artikelserie om OCD, tvångssyndrom. Blir oerhört imponerad av hur modiga barnen är som i tidig ålder vågar berätta om sina tvång. Tänk om fler gjorde samma sak, hur mycket skam och fördomar vi skulle kunna bli av med. Min förhoppning med denna blogg är ju bl a att sprida kunskap om OCD och peppa andra till att våga berätta. Så att inte onödig energi ska behöva läggas på att - utöver all energi som går åt till tvången - hålla uppe fasader. Det syns ju inte alltid utanpå hur enormt påfrestande tvången är, hur mycket energi (och tid) de tar, hur paniken kan vara total inombords. Andra kan säkert uppfatta mig som "konstig" när jag får panikblicken, verkar vara helt frånvarande, inte verkar lyssna, har tårar i ögonen, blir halvt (eller... ok, ofta helt) hysterisk och inte kan uppföra mig normalt i då jag tror att ögonfranstången ska självantända eller något annat tokigt och tvången tagit över. Att min omgivning i dessa situationer förstår varför är enormt mycket värt. Att de inte skäller på mig eller dömer mig (skäller man på mig blir tvången än värre). Jag är inte helt knäpp, jag har bara tvång. :)

Ur artiklarna: 

"Tvångstankar. Varje dag, året om. Han har stunder när han ser ut att vara lite borta. Inuti honom pågår då ett intensivt arbete.

– Jag lägger ned dubbelt så mycket mental energi som många i min omgivning. De gångerna när man inte är helt hundra eller verkar disträ skulle det vara skönt om folk kände till vad tvångstankar handlar om. Att de är väldigt krävande."

 "I filmen berättar Emma om de olika slags tvång som tröttar ut henne varje dag. Ritualer för att klä på sig, gå på toa, gå och lägga sig tar evigheter. Allt ska ”kännas rätt”, hon räknar, snurrar och hoppar på vissa sätt. Under en period kunde hon inte klä på sig själv alls. Många barn och ungdomar med OCD är dödströtta redan när de kommer till skolan på grund av alla sina ritualer. Har man krävande kvällsritualer som Emma kan man bli ännu tröttare. Hon ”måste” lyfta upp håret på kudden på ett visst sätt och räkna. Är hon inte klar tills ett visst klockslag skulle hon börja om exakt en timme senare."

(foto; deosaltspray Maria Åkerberg, t-shirt Lee/Nelly.com, kofta Desigual/Tintin Style) 

Ska kanske tillägga att när man byter från vanlig deo till naturlig dito kan man under en tid lukta mer svett än vanligt men efter omställningsperioden svettas och luktar man betydligt mindre än innan. När jag är hemma använder jag ofta bara kolloidalt silver som deo, annars är den enda naturliga deon som jag hittills gillat Dr Hauschkas "Fresh".