onsdag 31 oktober 2012

Krasch eller influensa?

ME är att aldrig veta om yrseln, febern, influensakänslan i kroppen och huvudet är "riktig" influensa - eller bara konsekvensen av att man överskred sitt energikonto häromdagen. Att "krascha" efter en överansträngning är ju huvudsymtomet vid ME.

Just nu ligger jag i soffan med kraftig feberhuvudvärk och influensavärk. Yr när jag reser mig upp eller lägger mig ner. Har haft det sedan en vecka tillbaka men har inte tagit tempen eftersom att jag - nu förtiden - så ytterst sällan har feber "på riktigt" (annat var det första två åren, då hade jag 38-39 g varje dag...). Men igår mådde jag så pass dåligt att jag för skojs skull ville kolla. Och. Jag hade feber. Rejält. Där ser man.

Så.

Nu ligger jag nerbäddad under en filt. Däckad. Dricker grönt te med kokosfett, gröna drinkar med vitlök och gurkmeja, sköljer munnen med kokosfett (oil pulling, ska skriva mer om det en annan dag), smuttar på kolloidalt silver, ökar dosen c-vitamin och zink. Och väntar. Har jag tur kanske jag orkar se en film. Annars blir det till att blunda eller en stirra-i-taket-dag idag. Igen. Vänta ut det hela.

Att ha ME är också att aldrig veta när "influensan" går över. Hur länge håller den i? Ett par dagar? Ett par veckor? Ett par månader? Längre? Att aldrig veta om det är en tillfällig krasch, en vanlig förkylning eller influensa, en längre krasch eller en permanent försämring.

Alltid denna ovisshet.

Har jag tur är jag tillbaka till "normalnivån" på lördag. Då väntar nämligen en sällsynt och efterlängtad fest med gamla barndomsvänner. En fest som jag hoppas kan vara värd att lägga ett par veckors energi och skedar på. En fest där jag kan få "leka frisk" eller "Askungen" ett par timmar. Känna mig levande. Normal. Glömma Mr ME. En sån där fest som min själ behöver emellanåt för att inte förtvina helt. En fest som jag kan drömma om när jag ligger nerbäddad i soffan efteråt.

Så.

Lördag it is. Wish me luck.


(foto; så här spenderar jag mina dagar, +/- 20h/dygn)

tisdag 30 oktober 2012

Hjärntrötthet

Hjärntrötthet är, enligt många, ett av de svårare ME-symtomen. De första åtta åren var det så även för mig, men efter att jag började med kraniosakralterapi har det blivit aningen bättre (i dagsläget är krascherna och värken mina värstingar). För min del har hjärntröttheten ett tydligt samband med hur överansträngd jag är. Det skiftar enormt från dag till dag, eller t o m timme till timme.

Har jag övertrasserat mitt "energikonto" (mina "skedar") slår det till direkt. Då blir jag:

-  extremt känslig ffa för ljud/stoj (vilket inte direkt är en höjdare när man har barn som gärna vill ha uppmärksamhet eller leka med vänner hemma),
- snabbt trött,
- har svårt att tänka och koncentrera mig,
- svårt att hitta ord,
- tappar närminnet
- extremt stresskänslig
- minsta krav blir för mig oöverstigligt och jag kan bryta ihop och behöver vila i total tystnad efteråt.

Hjärntröttheten kan ibland kännas som att man har gröt i hjärnan. Eller sirap. Eller än värre att hjärnan känns helt tom. När man inte hittar något där. Alls. Skrämmande. Det känns som om hjärnan drabbas av "overload", eller totalt kaos.

De första åren hade jag svårt att tala, minnas, koncentrera mig eller planera framåt ens ett par sekunder. Visste inte hur jag skulle klä på barnen (i vilken ordning, hur gör man?), hur skulle jag få in maten i micron, visste inte vilken dag eller månad det var (!), kunde aldrig komma ihop lappar till förskolan, eller barnens vantar och överdragskläder. Kom inte ens ihåg att jag skulle komma ihåg lapparna eller kläderna. Kunde aldrig planera presenter till födelsedagar eller jul. Kom ju inte ihåg att jag skulle det, eller att det var dags att planera. Hade NOLL koll. Oerhört skrämmande för ett fd kontrollfreak som alltid kom ihåg allt och hade ordning och reda.

Allra värst är när det är flera ljudkällor samtidigt, t ex musik eller tv i bakgrunden och flera personer som talar samtidigt. Då känns det som om 1000 personer skriker samtidigt i min hjärna, även om det bara är två. Vilket en del i min omgivning ibland kan ha svårt att förstå (men det är ju faktiskt inte 20 personer som pratar samtidigt, det är ju bara vi två?!). Men det förstår inte min hjärna. För den upplever det som kaos och då vill jag bara hålla för öronen, skrika och lägga mig ner i ett mörkt, tyst rum.

Det är viktigt för mig att ha en viss kontroll över min dag, så att jag kan planera min energi, mina "skedar". Oväntade händelser fungerar inte för mig. Jag behöver också kunna fokusera på EN sak i taget, eller att en person talar med mig i taget. Stora sällskap med mycket ljud och livliga diskussioner är något jag alltid älskat men idag tyvärr inte tål. Det kraschar mig direkt. Jag undviker därför ofta stora sammankomster, fester osv. Inte för att jag inte vill. Utan för att jag inte tål dem. De få gånger jag går iväg på stora födelsedagskalas med många gäster och barn, måste jag räkna med att krascha hårt efteråt. Ibland är det värt det. Men oftast inte.

Något många i min närhet i början hade svårt att förstå var hur det kunde vara lika påfrestande för mig att vistas i en stojig miljö eller utsättas för emotionell påfrestning som att gå en längre promenad. De tycker logiskt sett att det borde vara värre med fysisk påfrestning.

Men. Så är inte fallet.

Mental och emotionell påfrestning ger lika stor krasch som fysisk aktivitet.

Det tog oss lång tid att inse detta. Varför kraschade jag totalt av att sitta helt still på en stol på en fest? Jag fick skjuts dit, stod inte mycket, gick inte mycket, rörde mig inte mycket, pratade inte mycket. Ändå kraschade jag hårt efteråt? Varför? När jag fick min ME-diagnos och vi lärde oss om hjärntrötthet förstod vi.

Känslomässiga händelser påverkar mig också enormt. Allt från upprörda telefonsamtal till oväntade händelser (som att dottern bryter armen eller oväntade, plötsliga förändringar i skolan för barnen), gräl eller liknande. Då kan min hjärna spela mig ett spratt. Då reagerar den inte alls logiskt. Då reagerar den ibland HELT irrationellt. Då kan jag inte påverka hur jag hanterar situationen. Då blir jag helt speedad och gör slut på all min energi på en mikrosekund. Då kraschar jag efteråt.

Därför undviker jag idag även att bli upprörd. Undviker att bli arg. Undviker att säga min mening eller "ta diskussioner" (som jag älskade som frisk). Undviker att hamna i "bråk" eller konflikter. Undviker att utsätta min hjärna för påfrestningar som den inte kan hantera tillräckligt väl. Därför vet jag att jag behöver vila ofta om dagarna. Vila efter ett telefonsamtal kan låta löjligt. Men det är ett måste om jag inte ska krascha. Vila är en viktig komponent för mig för att hantera min hjärntrötthet.

Hjärntrötthet finns vid många hjärnskador o/e neurologiska sjukdomar. Det syns inte utanpå (om man inte vet vad man ska titta efter och kan se det i ögonen på den drabbade, min man och mina närmaste vänner kan se det på mig och jag tycker själv att jag kan se det hos  andra idag).



 Här kan du läsa mer;

 Om hjärntrötthet
 




Men man måste ha stor respekt för den sjukes ökade uttröttbarhet, nedsatta stresstålighet och behov av lugn och kontroll över sin situation!

(Olle Kjellin, överläkare, Vuxenpsykiatriska kliniken, Växjö. 2008-05-09 )


 
Artikel i Läkartidningen

 Koncentrations- och minnessvårigheter och mental uttröttbarhet försvårar rehabilitering och återgång till arbete efter stroke och traumatisk hjärnskada. Det är också vanliga symtom vid multipel skleros och andra inflammatoriska sjukdomar.
 
Mental uttröttbarhet innebär att man kan koncentrera sig en kort stund men sedan måste vila. Liknande uttröttbarhet förekommer också vid långvariga värk- och stresstillstånd, dvs vid tillstånd utan uppenbar nervcellsskada.





(foto; syster 2012. Lugn & vila är nyckeln)





 

måndag 29 oktober 2012

Höstlov = att be om hjälp

Höstlov. Efterlängtat av barnen. En tid för mys, äventyr, utflykter, resor och tid att vara tillsammans. Eller?

För oss är skolloven lite annorlunda. Annorlunda eftersom att jag inte klarar av att ha barnen hemma hela veckan. Att gå upp tidigt, fixa frukost, lunch, mellis och ha barnen och deras vänner hemma hela dagarna är mer än vad min kropp mäktar med. Bara att göra ETT mål mat till barnen om dagen är ofta nästintill omöjligt för mig. En dag kan (i bästa fall) funka. Men sen kraschar jag. Hårt.

Första åren tyckte vi att det var självklart att de skulle få vara hemma eftersom att jag ju jobbade hemifrån (på deltid) och var hemma om dagarna. Hade svårt att motivera för barnen att de inte fick vara hemma. Har därför försökt men varje gång har det tagit veckor - eller månader - för mig att återhämta mig, att komma tillbaka till "normalnivån" (dvs den nivå jag var på innan skollovet). Min man och jag har kommit fram till att det inte är värt risken.

Vi måste be om hjälp.

Eftersom att vi sedan många år lärt oss att svälja vår stolthet ber vi därför mina föräldrar om hjälp. Som tur är bor vi nära mina föräldrar (eller tur och tur, vi valde att flytta "hem" när vi insåg att jag var sjuk och att vi nog skulle behöva hjälp). Barnen får åka dit på morgnarna och min mamma skjutsar hem dem efter lunch. Så att jag får vila men ändå ha en stund tillsammans med barnen på eftermiddagarna. En win-win-situation. Barnen får mysa och aktiveras hos mormor och morfar och jag orkar med eftermiddagen och kvällen. Ibland sover barnen över hos mormor och morfar på kvällarna för att slippa gå upp i ottan. Ibland tar mina föräldrar med barnen på utflykter, går på museum, bio eller åker in till stan och hittar på bus.

Sen har vi även fantastiska vänner som ibland erbjuder våra barn att sova över hos dem en natt eller två på loven. Som vet att jag har svårt med skolloven och låter våra barn få vara hos dem en dag eller två, om de har möjlighet. Som tar med våra barn på bio. Bakar med dem. Allt det där som jag skulle vilja göra själv men inte kan. Är oändligt tacksam över att våra barn får uppleva allt det där ändå.

Att visa min sårbarhet inför mina medmänniskor har varit en gåva. Svårt som sjutton i början. Men aldrig hade jag trott att det fanns så många generösa människor omkring mig. Samtidigt känner jag också ibland skuld över att jag sällan kan ge tillbaka till mina vänner. Jag kan ju sällan erbjuda deras barn att vara här hela dagarna på loven, eller hjälpa dem med allt annat som jag får hjälp med. Men vi försöker att ta igen det på helger eller lov då min man är hemma. Då kan vi ha huset fullt av barn. Min man tycker att det bara är roligt och ha servar gärna en stor kull med barn hela dagarna. Och jag försöker att finnas där för mina vänner på de sätt jag kan. Och hoppas att det räcker. En bit i alla fall. :)

Visst är det en sorg att inte kunna själv. En stor sorg. En "bra mamma" ska ju kunna sådant själv. Det har tagit mig lång tid att acceptera att jag inte är som "vanliga" mammor. Det finns så många måsten och krav förknippade med moderskapet. Insåg direkt att jag aldrig skulle vinna någon mammatävling. Det insåg jag redan när jag födde mina barn med kejsarsnitt, fick sluta amma tidigt, min man var "mamma" åt våra barn och fick den tidiga anknytningen, när jag bytte blöjor på golvet och inte orkade knäppa barnens bodys, osv. Så det där med mammamåsten har jag försökt skaka av mig. Annars skulle jag bli tokig.

Jag gör så gott jag kan, utifrån mina förutsättningar. Det måste räcka. Jag är den bästa mamman jag kan vara. Jag är väldigt bra på att prata med våra barn om känslor och livet. Jag är bra på andra saker. Och våra barn tycker att jag är bra ändå. Det räcker så.

Men å andra sidan.

Vad är en vanlig mamma? Vi har väl alla olika förutsättningar? De flesta föräldrar jobbar ju heltid, har krävande jobb och kan inte ta ledigt alla barnens lov. Andra är som jag sjuka. Eller har någon annan anledning till att barnens lov ibland kan vara förknippade med mammaskuld.

(Samtidigt funderar jag. Alla dessa lov. Fantastiskt för barnen givetvis. Men det är en stor källa till stress och skuld hos oss föräldrar. Sjuka som friska. Hur många kan ta ledigt från jobbet ca 13 veckor om året för att vara hemma då barnen har lov, har möjlighet att arbeta hemifrån eller har mor-/farföräldrar som kan hjälpa till? 5-6 veckors semester räcker inte långt. Måste sommarlovet  t ex verkligen vara över två månader långt? Varför är det så heligt? Varför kan vi inte diskutera dessa frågor mer?)

Visst finns fritids. Fritids är jättebra. :)

Vissa år har våra barn gått på fritids men de vill helst vara hemma. Därför har vi försökt hitta en lösning som fungerar för oss. Min man  försöker vara ledig minst en dag varje lov. Men då han driver ett snabbt växande företag och jobbar minst 12 h/dag är det ofta svårt att ta en hel vecka ledigt varje gång det är skollov.

Vi har försökt hitta en lösning som funkar för oss. Och för oss är det att be om hjälp. Och är evigt tacksamma för att mina föräldrar vill, orkar och bor i närheten. Vet att alla inte har samma möjlighet.

Hur löser ni alla skollov?



(foto; årets Halloween-pumpa, det bästa med Halloween enligt barnen)



 
(foto; det bästa med Halloween enligt mig är hemmarostade
pumpakärnorna - enkelt, gott och nyttigt snacks)



söndag 28 oktober 2012

Naturliga städprodukter

I samband med att jag började byta ut mina hygienprodukter mot ekologiska-/naturliga varianter gjorde jag samma förändring med städprodukterna. Ut åkte Ajax, Vim, Via, Vanish och liknande. In kom istället naturliga/ekologiska,/giftfria och mer miljövänliga städprodukter (bl a Maison Belles). Främst pga att jag vill undvika att utsätta mig själv och min familj för onödiga och ofta giftiga kemikalier, men givetvis även för miljöns skull.

Maison Belles rengöringsprodukter är helt ljuvliga. Klara favoriter här hemma. Underbara dofter av bl a mynta & lavendel, grapefrukt & citron, grönt te & salvia, apelsin & rosmarin, eller den juliga apelsin & kanel (!). Den senare gör att det doftar jul i hela huset. Samtidigt blir huset skinande rent. Gör städningen så mycket roligare (även om just jag inte alltid står för den). Emellanåt köper jag även tvätt- och mjukmedel från Maison Belle.

Mina två Maison Belle-favoriter är mynta & lavendel till badrummet och den juliga apelsin & kanel till köket.

Jag brukar handla från Magasin Krantz

Att använda bikarbonat, ättika, citron och såpa, eller andra gamla, tyvärr till stod del bortglömda, husmorstips vid städning är något jag just börjat lära mig. Försöker läsa på så mycket jag orkar och planerar att använda dessa produkter mer och mer framöver. Vi har hittills lärt oss hur en sprayflaska med en blandning av lite ättika, vatten och några droppar Yes kan göra en duschvägg av glas eller en spegel skinande ren (utan några som helst ränder). Ångrar att jag aldrig frågade mormor hur de städade förr, innan alla dagens moderna städprylar fanns.

Här kan man läsa om gamla husmorstips, eller hur man kan använda ättika.

Det finns säkerligen andra, likvärdiga eller bättre produkter där ute som jag ännu inte hittat. Är ju fortfarande i en inlärningsfas vad gäller kemikalier. Har du några tips får du gärna säga till. :)
 
 
 
 
 
 


lördag 27 oktober 2012

Infrabastu

För ett par år sedan snubblade jag över information om infrabastu och blev nyfiken. Sedan vi flyttade för snart två år sedan har vi inte längre något badkar, vilket jag saknar enormt. Värmen av vattnet har periodvis varit min enda räddning då ME-smärtorna sköljer över mig. Badkaret ger då lindring. Brukade ligga i badet tills dess att jag blev som ett skrynkligt russin. I nya huset har vi ännu inget badkar utan bara en gammal bastu. Tyvärr tål jag inte värmen från en vanlig bastu (kraschar alltid hårt efteråt). När jag läste om fördelarna med infrabastu, att den brukar tålas av oss "känsliga" och används som behandling vid bl a inflammatoriska sjukdomar, blev jag såld. Det tog dock ett tag innan jag lyckades övertyga maken. :)

Anledningen till att den tåls bättre av många är att infrastrålarna värmer upp kroppen inifrån istället för att värme upp luften i bastun. Man kan då alltså ha en lägre temperatur i bastun. Strålarna tränger in i kroppen (ca 4,5 cm) och skapar ett feberliknande tillstånd (höjer kroppstemperaturen) som ska få immunförsvaret att bekämpar virus, bakterier etc. Infrastrålarna ökar också blodcirkulationen i kroppen. Man svettas 2-3 ggr mer än i en vanlig bastu vilket ökar detoxförmågan (att driva ur gifter o tungmetaller bl a). Hjälp till självläkning. .



Min erfarenhet av infrabastun
Nu har jag använt min älskade infrabastu så gott som dagligen sedan snart ett år. När jag började hade jag haft ett av mina allra längsta och värsta skov och varit i princip bunden till soffan/sängen dygnet runt i ett drygt år. Krafterna räckte inte ens till att duscha varje dag. Än mindre sminka mig, vara uppe, laga mat eller vara med barnen. Dagarna spenderades i soffhörnet och jag orkade sällan sitta upp längre stunder. Gjorde i princip ingenting. Bara låg. Och väntade. Zombie. Kom ytterst sällan utanför dörren. 

Efter bara ett par veckor sa barnen till mig att "mamma, du är mycket piggare sedan du började basta". Märkte att jag började återfå krafterna att duscha varje dag och sminka mig åtminstone ett par dagar i veckan. Tredje veckan torkade jag av diskbänken, helt automatiskt. Det hade inte hänt på ÅR. Jag började också orka att sitta med vid middagsbordet, delta i familjens samtal och vara "uppe" korta stunder varje dag.

Ingen revolutionerande energimaskin, men även små förbättringar är guld värda när man har ME. Märkte också att värken i skallbasen och "Q" (en extremt svullen kota jag har haft mellan axlarna de senaste åren, som ofta däckar mig helt och som jag döpt till Quasimodo :) ) började avta, vilket ledde till att jag började orka sitta upp allt oftare. Upplever att värken, generellt sett, blivit lite lindrigare och inte kommer fullt lika ofta (även om den ff däckar mig helt emellanåt).

En helt annan effekt är att jag upplever att min hy har blivit fräschare och rosigare. Däremot har jag inte - ännu iaf - gått ner i vikt eller blivit av med groparna i låren, som en del påstår att infrabastun kan hjälpa till med. :) Min förhoppning är att IR-bastun ska kunna hjälpa mig med att detoxa mig från gifter, tungmetaller etc och minska mina inflammationer så att min kropp ska kunna läka sig själv.

För mig är infrabastun bland de bästa investeringarna jag gjort. Någonsin. Väl värd varenda krona. Dyr? Ja. Men med tanke på hur gräsligt mycket pengar jag lagt varje månad de senaste åren på kinesiologi och kraniosakralterapi är det värt varenda krona om det kan innebära att jag kan dra ner på de behandlingarna.

Hur gör jag då? Fick testa mig fram till "rätt" temperatur för just mig. Märkte att 49 g är perfekt (går jag över 50 g kraschar jag med olidlig värk etc). Jag sitter ca 35-50 min varje dag. Först mediterar jag en stund (har en skiva med buddhistiska chants i högtalarna) och sen läser jag ca 20 min, om jag orkar. Vissa dagar önskar jag dock att jag köpt en större bastu då jag ibland inte orkar sitta upp hela tiden och bastun är för liten för att lägga sig ner i. Men det får bli till nästa gång. :) Det är viktigt att duscha direkt efteråt då svetten drar med sig toxiner ut ur kroppen och man inte vill att de ska tränga in igen då svetten torkar. Jag brukar även torka av mig med en liten handduk i bastun  vid behov.




 



FÖRDELAR;

Infrabastu sägs;


- förbättrar hjärt- kärlkondition

- rensar ut gifter/kemikalier ur kroppen
- ökar blodcirlulationen
- hjälper & förstärker immunförsvaret
- läker inflammationer
- ökar ämnesomsättningen & förbränner kalorier
. lindrar muskel- o ledvärk
- lindrar hudbesvär
- fräschare hud o minskar celluliter
- avstressande/avkopplande

Det forskas på infrabastu över hela världen och goda resultat har visats ffa på värk och hjärt-kärlproblematik. Har hittat en liten japansk studie på ME/CFS med mkt goda resultat (men den studien var för liten för att vara signifikant, fler studier behövs). Nya studier pågår även kring cancer med hittills goda resultat. Flera alternativa behandlingscenter i bl a Tyskland använder infrabastu vid behandling mot bl a cancer & Borrelia.


VAD ÄR EN INFRABASTU?


Från Luxways hemsida;

Långvågiga infraröda strålar är en energi i form av vågor, vilket mäts i micron 1 micron= 1/1 000 000 meter). Alla människor sänder ut och tar emot långvågiga infraröda strålar mellan 6-20 micron. Vågornas fördelaktigaste område för människan ligger me
llan 7-14 micron. Detta intervall som kommit att kallas de ”vitala strålarna”, har visat sig ge en rad positiva effekter på människo-kroppen. Detta intervall ligger mycket nära vattenmolekylens resonansfrekvens, 9,4 micron, vilket påverkar vår kropp som till 70% består av vatten. Ett viktigt faktum för att kunna frigöra vattenburna gifter ur kroppen. En långvågig infraröd bastu producerar energivågor som så nära som möjligt motsvarar kroppens egna strålningsenergi. Detta gör att vi kan absorbera så mycket som 93 % av de infravågor som träffar kroppen.

Att bli exponerad av infraröd värme under längre tid är helt ofarligt och kan aldrig orsaka några skador på din hud. Infraröd värme är hälsosamt och helt ofarlig för alla levande ting. Långvågig infraröd värme används i dag inom sjukvården för att värma nyfödda spädbarn.

Långvågigt infrarött ljus har förmågan att direkt tränga igenom kroppens vävnader till ett djup av 4,5 cm. Den infraröda energin från en infra bastu gör att man svettas upp till 2-3 ggr mer än i traditionell bastu trots att man befinner sig i mycket lägre temperaturer. Detta skapar en mängd positiva effekter. Den djupa uppvärmningen av muskelvävnad och inre organ leder till ett ökat blodflöde genom vidgade blodkärl och stimulerad hjärtverksamhet. Detta genererar positiva effekter för muskler leder samt hjärtkärlkonditionen. Det stora frigörandet av vatten i kroppen och den kraftiga svett produktionen ger en effektiv avgiftning av kroppen. De infraröda strålarnas positiva effekter är många och vi skall beskriva dessa närmare.

I en Infraröd bastu går mindre än 20% av energin åt att till att värma luften, medan över 80% omvandlas till värme inne i vår kropp. En infrabastu värmer dels mer på djupet i vävnaderna än en traditionell bastu, samt större delen av energiutvecklingen går direkt till att värma kroppen och inte till att värma omkringliggande luft som i sin tur skall värma upp kroppen ytligt. Detta är de avgörande skillnader som förklarar många av de fördelar som blir tillgängliga, men som man inte uppnår vid användning av traditionell bastu.

Under de senaste 25 åren har japanska och kinesiska forskare och kliniker utfört omfattande forskning på långvågiga infraröda behandlingar och rapporterat ett stort antal fördelar.



(källa; bl a www.luxway.se)

Favoriter - ansiktsprodukter + deo










Sedan ett par år tillbaka använder jag inte längre vanliga ansiktskrämer, schampon eller deos. På uppmaning av min kinesiolog bytte jag successivt ut alla produkter mot "naturliga/ekologiska". I början trodde jag att det skulle bli betydligt dyrare, men det visade sig bli tvärtom.

Började då läsa allt jag orkade och kom över om naturliga hygienprodukter. En av de bloggar jag gillar allra mest är Naturligt snygg.

Favoriter i ansiktet - just nu; 
EMS-salva (dagkräm)
100% ekologisk arganolja från John Masters Organics (natt)
En blandning av ricin- & jojobaolja (ansiktsrengöring, suverän att ta bort vattenfast mascara med)

Favorit-deo:
Dr Hauschkas deo "Fresh"
Dessutom använder jag emellanåt ekologiskt (doftfritt) kokosfett i ansiktet, t ex vid solsveda, nervsmärta från bältrosen/ansiktsförlamningen eller små eksem. 

Hyn har blivit klarare, renare, jämnare, slätare och mer rosig. Ser betydligt fräschare ut. Rynkorna under ögonen har blivit mindre tydliga. För första gången någonsin känner jag mig fräsch utan smink. Tidigare var min hy lite grövre, rödflammig, lite små plitor, torra rynkor under ögonen. Jag gick aldrig utan concealer, rouge eller puder (det gör jag helst inte nu heller, men jag skulle kunna... :) ). Nu både känner jag mig och ser fräschare ut!






Ovan; min kvällsrengöring - efter tips från Cecilia Folkessons blogg. Har i flaskan till höger blandat ricinolja med jojobaolja (1:2). Smörjer in ansiktet + halsen och torkar av med fuktad handdukslapp eller en bomullsrondell. Tar mycket effektivt bort smink, inklusive vattenfast mascara. Lämnar huden mjuk och len.