Saker
jag aldrig trott att jag skulle få höra: "Åh mamma, det var jättegott,
kan jag få mer?" Av fem möjliga tummar upp fick jag tusen (!).
Lycka är att för första gången på över sex veckor orka laga mat.
Men allra störst är lyckan när familjen (nästan för första gången)
fullkomligen älskade den enkla rätt jag lagat (annars är det ju maken
amatörkocken som brukar få allt jubel).
Under kan visst ske. Det finns hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar